Rött för det röda, eller eller bara rött för det rödas skull?

Vem är jag att stå emot åtta stycken intensivt röda glas från Reijmyre när de uppenbarar sig på Stadsmissionen för 50 kronor styck? Jag har aldrig tänkt att jag skulle samla på dem, men nu står det alltså åtta stycken i mitt skåp. Det ger mig intensiva dagdrömmar om en trädgårdsfest med bål serverade ur dessa glas. Nästa sommar kanske, kanske har jag en trädgård då..

Lorry heter glasen, och om man ska lita på Jan som har bloggen Form55 är det Jonny Matsson som formgivit dem.

Det kan vara farligt att använda teakolja

För några veckor sedan oljade jag barnens bokhylla med vanlig teakolja. Alltid när jag har använt oljan blöter jag trasan eftersom teakolja kan vara självantändande, och sen är det inget mer med det.

Men här gången verkar det som jag hade tur i oturen eller änglavakt eller vad som helst för när jag gick in i barnrummet nån timme senare såg jag en mystisk svart fläck på hyllan, nämligen ett brännmärke. Jag vet inte om orsaken "bara" var för att solen låg på eller om solen reflekterades i en spegel som bättrade på processen, jag är mest bara glad att det inte blev värre än ett brännmärke, för det känns fasansfullt att tänka på att det kunde ha blivit en riktig brand av det hela.

Alltså, var försiktig med teakoljan, varningstexten är allvar. Själv kommer jag alltid se till att persiennerna är nere när jag oljar teakmöblerna i framtiden, eller göra det en regnig dag.

Instaveckan

Jag får erkänna att jag har blivit helt instagramerad så här följer ett urval bilder från veckan som gått.

Scoutloppis i Vaxholm med billiga fynd

Idag tog vi en familjeutflykt till Vaxholm eftersom jag såg att scouterna skulle ha loppis där. Redan klockan nio startade loppisen vilket förvisso är som rena rama eftermiddagen för en småbarnsfamilj, men jag fick nys om loppisen klockan halvåtta i morse, så det blev till att skynda på om vi skulle hinna till öppningsdags. Och nej, hann till öppningsdags gjore vi förstås inte, men halvtio var jag där och rotade i lådorna som stod uppställda på ett brokigt och ganska härligt sätt. Tyvärr har jag ingen bild från själva loppisen, så ni får hålla tillgodo med bilderna på de små inköpen.

Första inköpet var ett tidningsställ/sykorg i teak med ett härligt rutmönstrat tyg. 20 kronor, check!

Barnens mjukisdjur har redan tagit över.

Därefter råkade jag på ett mindre gäng tallrikar, en mattallrik från Gefle, okänd dekor, och så tre assietter i mint condition, Solöga av Carl Harry Stålhane från Rörstrand och två stycken Blå eld av Hertha Bengtsson, också från Rörstrand. Totalt 20 kronor, check!

Utöver dessa köpte jag en trenschcoat från esprit också 20 kronor och en nyare jordglobslampa från danska Scanglobe med teakfot för 100 kronor. Bra dag alltså!

Än är undrens tid inte förbi

 

Oftast känns det bara omotiverat dyrt på Myrorna i centrala Stockholm, men ibland så händer det och nu hände det två gånger på samma dag på två olika Myrornas. När jag var ute och lunchloppade med Emma så hittade jag tre djupa tallrikar från Gefle med dekoren Sparta för 25 kronor styck, och sen råkade jag på den söta kaffekoppen från Karlskrona för endast 15 kronor. Jag har två tekoppar med samma dekor sen tidigare och jag vet att de finns i både blå och grå dekor också. 

Estrid, en orkidé i vinterlandet

Hawaii, Josef Franks "största" tygmönster, ritad i New York under andra världskriget, och hör till födelsedagsmönstren som skickades i konvoj över Atlanten till Estrid Ericsons 50-årsdag den 16 september 1944. (bildtext ur boken)

Idag har jag gjort ett bokfynd, eller jag tror det var ett fynd, eller för mig var det helt klart ett fynd. Är det något som kan göra mig så där vansinnigt glad förutom att omge mig med vackra saker så är det att omge mig med böcker, fast jag tycker ju att böcker också är vackert att omge sig med. Och handlar böckerna om vackra saker och innehåller vackra bilder så blir det bara ännu bättre.

Jag gjorde ett stopp med cykeln på väg hem från jobbet och smög in på ett antikvariat. Slentrianmässigt började jag titta i hyllorna om inredning och där stod den, boken om Estrid Ericsson, Orkidé i vinterlandet. Boken kan man köpa via Svenskt Tenn också, men det går ju lika bra att få sitt ex i fint begagnat skick, och att det blir lite billigare gör ju heller inget. Så nu ska jag lära mig mer om Svenskt Tenn alltså, det blir skoj det. Gillar speciellt att boken samtidigt utgör ett personporträtt av Estrid, men å andra sidan så ÄR hon ju Svenskt Tenn tillsammans med Josef Frank.

"Snäckor, blommor, venetianska glas och konvexa speglar ingick i Estrid Ericsons speciella profil som inredare, liksom floraplanscherna" (ur boken)

"Estrid Ericson En smärt vek flicka... med ögon som glimma av något mystiskt ljus... skrev Elin Brandell i Svenska Dagbladet 1929"

"Till Gullaskruf kom Estrid Ericson under krigsåren med föremål i porslin och tenn för att få dem utförda i färgat glas" (ur boken)

"Estrid Ericson botaniserade gärna i en historisk mönstertradition. Elefantmönstret kommer från Belgiska Kongo" (ur boken)

Jag hittade en Eden och alltså blev de två

Allt som oftast kan jag inte låta bli att springa in på Stadsmissionen när jag handlar lunch åt det hållet. Idag uppenbarade sig assietten Eden från Rörstrand vilket jag blev himla nöjd över. Sen tidigare har jag en skärbräda, eller vi använder den som ostbricka.

Den här dekoren tillskrivs ibland Marianne Westman, men hon var i USA när dekoren kom till och i stället ska det vara Sigrid Richter som står för den fina dekoren. Och hur i all sin dar kan jag nu veta det här kan man undra? Jamen det är inte svårt alls, kolla den här gamla tråden hos Kerstin Kokk.