Ränder som aldrig går ur

 Tekoppar modell BA från Gefle, design Arthur Percy 1955-1957.

 Blomkrukor från Upsala Ekeby.

 Vas, modell IP från Gefle, design Arthur Percy.

 Tekoppar Rosmarin från Rörstrand, design Hertha Bengtsson 1957-1966.

Vaser av Anna-Lisa Thomson för Upsala Ekeby 1930-1940-tal.

Kaffekopp med assiett Blå eld från Rörstrand, design Hertha Bengtsson 1949-1971.

Söndag på loppis i Kungens kurva

Det kunde jag väl aldrig tro, att jag skulle ha sådan tur att jag hittade Stig Lindbergs tekopp i LI-servisen med dekoren Prunus på en privatpersons loppisbord. Jag har ju ett gäng koppar med dekoren Spisa Ribb sedan länge, men tycker egentligen att dekoren Prunus som var i produktion 1962-1974 är finare. Koppen är i fint skick även om jag först trodde att örat var lagat. Men efter en omgång med kökssvamp och linoljesåpa så visade det sig vara lite krackelerat i glasyren bara.

På samma bord fanns Hertha Bengtssons mjölkkanna i serien Rosmarin. Den är nio cm som högst och nio cm som bredast, så den tillhör inte minsta gräddsnipesorten. Efter att ha prutat 30 kronor betalade jag 110 kronor för koppen och kannan tillsammans vilket jag betecknar som ett prismässigt fynd!

Slutligen så sprang jag på bestick i samma modell som jag köpte från Benny nyligen, och i lika fint skick. De var nog inte ett ett prismässigt fynd eftersom jag köpte alla 12 för 200 kronor efter lite prutande. Men å andra sidan så ville jag verkligen ha dem nu när jag redan hade några sådana, och för 12 kvalitetsbestick så är det ju en investering.

Rosmarin

I somras hittade jag två tekoppar i perfekt skick av Hertha Bengtssons Rosmarin för Rörstrand på min lokala leverantör Stadsmissionen. 150 kronor styck betalade jag vilket är ett okej pris för tekopparna. Jag har haft dem på jobbet tills alldeles nyligen eftersom jag tänkte att jag inte fick ta hem dem förrän jag sorterat upp köksskåpen litegrann, det skulle vara en liten morot liksom. Fast det hjälpte inte för köksskåpen är lika osorterade än, men nu är kopparna i alla fall hemma, och jag är lite lyckligare eftersom jag nu kan använda dem. Sen många år har jag två fat i rosa och en assiett i vitt, även de är i perfekt skick.

Om någon har två tekoppar i rosa på lur så är jag förstås intressedad, om priset är rimligt.

Rosmarin tillverkades 1957-1966 i brun, grå, rosa och vit glasyr. När jag kollade upp faktat såg jag att de tillverkades i flintgods fast jag tippat på benporslin. Kanske är det glasyren som gör dem så hållbara, eller att de åtminstone ger ett hållbart intryck.