Aktieolaget blå container

Idag när jag premiärcyklade hem från jobbet upptäckte jag butiken Aktiebolaget blå container som ligger i utkanten av Årsta nära Linde. Glatt överraskad så tog jag några bilder. Blå container har hållt igång sen november förra året och  affärsidén är återanvändning, och det är ju något jag minst sagt vurmar för. Ni kan själva läsa på hemsidan här. Ett extra plus ska de ha för att de har webbshop och för att de bemödat sig att fota objekten på ett himla ambitiöst sätt. I och med att objekten ligger ute på hemsidan så vet man ju också direkt om det finns något man vill ha innan man åker dit. Visst, det förtar kanske den där lilla extra spänningen av att gå och leta på plats, men för en småbarnsförälder som ständigt är i farten är det ju högst tacksamt!

Jag var sugen på att handla med mig kamelen nedan, men har ett visst köpstopp just nu, och just skolplanscherna var väl de som kostade lite mera (400 kronor) I övrigt var priserna högst rimliga tycker jag. Bland annat så hade de en likadan byrå som jag har, som förvisso krävde en del omvårdnad, men till det schyssta priset 350 kronor.

Pärlans konfektyr

Bild lånad från Pärlans konfektyr

Jag gjorde ett besök på Pärlans konfektyr igår och drack te och åt kola så det stod härliga till. Pärlans affärsidé är kolor inramade i 1930- och 40-talsstil. Pärlorna som driver företaget, och som verkligen har gått hela vägen vad gäller 30-40-talssilen i allt från kläder till hår, håller till på Nytorgsgatan i Stockholm i en gammal bagerilokal med tillhörande fik. Retrofantasten uppskattar förstås den pyttelilla butiks- och cafédelen där den bruna panelen fått vara kvar på väggarna och övrig inredning också går i tydlig 40-talsstil. Själv tycker jag det är extra roligt att man får se rakt in i kolatillverkningen, både från fiket och från gatan. Det är en riktig stämningshöjare att gå dit och jag kan varmt rekommendera ett besök. 

Här är några halvsuddiga mobilbilder från mitt besök.

Mera franskt

På antikmarknaden i Milly fastnade jag för klädhängaren som nu hux flux hänger hemma i vår hall. Jag har ingen aning om vart den kommer i från, säljarna pratade inte engelska, och jag pratar tyvärr inte franska, så jag kan bara fantisera om dess bakgrund. Kanske har den hängt i foajén på en lokal biograf?

Pricken över i är helt klart de fastnitade siffrorna på tjockt papper.

Det var bra att vi fick hem den i alla fall, för det ledde till en upprensning i hallen och i en garderob som nu får svälja skor och de flesta ytterkläderna. Och det kan ju liksom aldrig vara fel.

Under den loppisfyndade spegeln som i samband med hall-makeovern fick komma ut från längst in i en annan garderob, så hänger en Parissouvenir modell äldre som jag rotade fram ur en låda där alla saker kostade fem euro på samma franska antikmarknad.

I samma låda hittade jag också den här högst retro kalendern med UK design. Det är en sådan där som man snurrar fram uppgifterna på. Vem orkar göra det idag kan man fråga sig? Nå, jag är beredd på att göra ett försök. Då och då i alla fall.

Både Paris-souveniren och kalendern såg jag till att få på köpet när jag köpte ritdockan nedan. Vad tycks? Jag tycker den är helt fantastisk och oerhört dekorativ. Jag får erkänna att det är det närmsta en skulptur som jag har. Gillar verkligen det mörka träslaget, och även här kan man ju alltid fantisera om att den tillhört någon av konstnärerna som vistats i Barbizon och som ju ligger nästgårds från Milly-La-Foret.

 Avslutningsvis får jag visa en kalender från 1964 som jag köpte på samma marknad. Den är fylld med Parisbilder och varje vecka representeras av ett foto. Kanske något av dem åker upp på väggen framöver.

Det ständiga hemmafixandet

Jag gillar egentligen inte att erkänna det, för det får mig att känna mig lite ytlig. Men jag älskar att möblera om, både i stort och smått. Hemmet är utsatt för en ständig makeover, och det är tur för mig att min man är så accepterande i detta. Jag försöker ändå begränsa mig numera eftersom det förutom min man också är två små barn med i bilden. Annat var det när jag levde singelliv i min lilla etta i Hornstull för sisådär sex-sju år sedan, då kunde jag möblera om en gång i veckan, allra minst. Ni anar inte hur många varianter man får in på 28 kvadrat! Var det dags att städa, ja då var det dags att möblera om.

Idag har jag i alla fall bytt ut vårt vanliga köksbord och släpat upp ett lite mindre bord från mitt lager i källaren för att få mer golvyta i köket, och hyllorna har fått sig lite nya dekorationer. Bordet har en brun perstorpsplatta i riktigt fint skick och det har två små utdragsskivor på kortändarna.

I vinras så var det en utmaning bland retrobloggarna att visa salt- och pepparkar och då glömde jag bort att visa de här små mexicanarna som jag antar är någon sorts turistsouvenir. De är egentligen min mammas och borde därmed vara inköpta i början på 70-talet, men jag har har långtidslånat dem av henne. De har stått undangömda i ett skåp ett tag, men idag har de fått kika fram igen.

Antik och kuriosa i Kista

Jag har varit på Antik- och kuriosamässan i Kista idag. Självklart har jag fotat lite, handlat lite, och inte minst träffat andra retrobloggare för fika och lite köp/byt/sälj. Skojigt skojigt!

Det första som mötte mig var den här färgglada montern med massor av typiska retroprylar som plast, porslin,  lampor, små teakbord och stringhyllor. Det lovade ju gott för resten och det var faktiskt ganska mycket retroinriktning tycker jag. Handlarna vet vad som är gångbart, helt klart!

Det andra som mötte mig var ljudet av ett stort kras och sedan ett sus som gick över hela lokalen. Jag såg inte riktigt vad som hände, men fick en ögonblicksbild av att min tvååring varit i farten. Tack och lov var så inte fallet. Men jag hörde det ryktas om att någons stringhylla hade dråsat i golvet. Puh, stackare.

Idag vile jag hitta en stor bullig frökapselliknande grön vas från Upsala Ekeby. Det gjorde jag tyvärr inte, men eftersom mina ögon spanar grönt såg jag det här fatet som jag själv har i en annan grön glasyr. Mitt fat är omärkt, men på denna var Gefllestämpeln inte bortdiskad.

Jag tyckte det var intressant att se det här tyget som jag kände igen som Ikeas, eftersom jag har en bit själv. Nyretro så det förslår, och inte särskilt billigt. Kanske borde jag vårda min egen bit lite mer ömt.

Helt plötsligt dök jag på en låda med blandade koppar och fick lite loppiskänsla. Det var trevligt mitt i uppstyrdheten som ändå råder på en mässa.

När jag gick första varvet så sprang jag på den här stora plåtburken från IRA. Det var ett bra pris och jag var så nära att köpa den, men så lämnade jag den till nästa varv och då var den så klart inte kvar.

Istället tröstköpte jag den här trevliga IRA burken. Jag var lite tveksam, men tänkte att om jag ångrar mig kan jag ju alltid sälja den. Men fin är den så den stannar nog, ett längre tag i all fall.

En av montrarna andades lite kolonialstil och jag gillade förvaringslösningen med resväskorna. Jag har själv en liknande lösning fast med gamla förvaringsboxar i sovrummet just nu.

I samma monter fanns de här maffiga bordslamporna. 

Och så var det den här litografin(?) av en svensk konstnär vars namn jag inte lyckades lägga på minnet  trots ihärdiga försök (suck). Den är hyfsat stor och jag gillar den skarpt. Men plånboken sa nej just nu. Men oj vad jag vill ha den, intrycket av den tilltalar mig väldigt mycket.

I brist på den där stora gröna frökapselliknande vasen idag så köpte jag ytterligare en vit liten Anna-Lisa Thomson till min samling. Det kändes bra det med!

Vid bloggfikat träffade jag Erik som har bloggen Faaglarna och han hade med en liten bägare till mig. Bägaren (som egentligen ska ha ett litet lock också) ingår i Ingrid Atterbergs serie för Åhlén och Holm.

Med Jan som har bloggen Form55 bytte jag till mig en tekopp med dekoren Aslög och sen köpte jag två djupa tallrikar med dekoren Bimbo inne på mässan, båda från Rörstrand och i finfint skick. Nu vet jag att Bimbo är jättepopulär, men det är först nu jag börjar smälta för denna dekor. 

Anna som har bloggen Retrolux hade med sig en lockskål med dekoren Ängsblom till mig. Anna-Lisa Thomsons alltså. Nu kan det vara så att skål och lock egentligen inte hör ihop, men det spelar ingen roll när kombinationen är så lyckad.

Avslutningsvis vill jag bara visa att min svärmor nog gjorde bästa fyndet trots allt. Och ju mer jag ser på lampan som på bilden står hemma hos mig, desto mer avundsjuk blir jag på detta fynd. Hur läcker som helst, eller hur!!

Årets Täbybesök avklarat, och det med bravur

 

Den loppisfria helgen avslutades med ett besök på Täby bakluckeloppis trots allt. Och jag måste ju säga att Täby levererar rätt fett, trots att jag dök upp en timme innan stängningsdags, och trots att jag inte ens han skanna av alla loppisborden. Jag undrar vad som fanns där tidigare under dagen bara med tanke på de fina grejer som jag fick med mig hem för ca 200 kronor.

Jag gick alltså därifrån mer än nöjd, och jag tror att ni förstår varför när ni ser den här taklampan. Bingo! tänkte jag när jag såg den, och Bingo! tänkte jag igen när den blev min för det pris jag erbjöd, nämligen 100 kronor. Jag kan inte hitta någon märkning på lampan så den får stå som okänd tills vidare.

 Just nu hänger lampan i köket i brist på bättre ställe, men den gör sig nog inte riktigt rätt där.

På väggen i köket hänger nu också den här skärbrädan/ostbrickan  från Gustavsberg. Okej, den är ganska naggad i kanterna, men för tio kronor så kommer den att förgylla ostkvällarna vid många tillfällen framöver. Vissa grejer får helt enkelt ha patina utan att det gör så mycket.

Jag blev också så himla glad när jag sprang på det här bokstödet i metall. Det var faktiskt en grej vi verkligen behövde och den pryder redan sin plats i bokhyllan.

En Jenny-kruka från Steninge/Rörstrand har jag sedan tidigare, men jag kunde inte lämna den. Kanske får den plats bredvid sin storasyster, eller så hittar den hem till någon annan.

Galgar kan man ju knappast få för många av och extra glad blir jag åt sådana här fina klädda galgar, dessa kom i mindre modell, samt tre stycken resegalgar i ett skotskrutigt fodral. De ska helt klart följa med på nästa resa jag gör. Fiffigt värre måste jag säga.

Jag sprang också på en grön liten Ekebyvas som stod halvt gömd i en blomkruka, men det hjälpte inte för jag kände igen den direkt. Jag har nämligen en likadan vas i vit glasyr sedan tidigare. Godsmärkningen är svag och jag har inte lyckats tyda numret på någon av vaserna.

Och så var det den vinröda 23 cm höga vasen signerad Bekå som i Birger Åström. Jag har en i svart matt glasyr sen tidigare. Två glasblock fick också följa med. Osäker på var de kommer i från, kanske Lindshammar(?)

Slutligen måste jag bara visa mitt fynd för en krona. Det minsta senapsglaset för Slottssenap från Limmared, märkt med L A.2. Glaset kom med ett lock som säljaren hävdade hörde dit. Men jag tycker att det kanske sitter lite väl löst på glaset. Enligt tidningen Retro så var det dessutom plåtlock till senapsburkarna. Hur ska man veta?

Plåtburkarna

Idag velade jag så om jag skulle ta mig till Täby för första gången i år, eller om jag skulle nöja mig med Hågelbyparken som ligger på rätt sida om stan för mig. Det blev Hågelbyparken med motiveringen familjevänligt för lilla Edith med tanke på djuren som finns att titta på där också.

Antagligen var det fel val för det var verkligen inget att ha där, förutom de två plåtburkarna från Kärnkaffe som jag fick i par för femtio kronor. Det erbjudande var svårt att motstå, för de är ju himla söta tycker jag och burkar kommer alltid till användning förr eller senare. Den ena tror jag förresten ska få bli en present.

När jag ändå är inne på plåtburkar så passar jag på att visa den pyttelilla teburken som jag köpte i Dalarna tidigare i sommar för 15 kronor. Den kanske är av nyare snitt, jag vet inte. Men det var ett typiskt sådant inköp som blev till när jag inte hittade något annat på den loppisen. Just nu förvarar jag lite kaffe i den. Kaffet är av en sort som inte föll oss i smaken, men man vet ju aldrig när det kniper, så det är lika bra att spara det tills vidare. Och då är det ju tur att det finns en liten burk för ändamålet.