Retro Home

 Stina som har bloggen Allt det gamla goda tipsade om boken Retro Home av Katherine Sorell nyligen. Jag gör nu det samma. 

Det är roligt att läsa om Retro ur ett annat perspektiv än det skandinaviska som är väldigt dominant till vardags, förstås, eftersom jag lever mitt i det. Författaren försöker definiera Retro som begrepp och kommer fram till att retro har lite olika innebörd för olika människor och att det är en fin gräns mellan retro och antikt, retro och kitch, retro och vintage, retro och modernism, eller ingen gräns alls ibland. Men perioden som avses är för saker äldre än 25 år, men yngre än 100, på ett ungefär så där.

Boken är hur som helst inte speciellt djuplodande (precis som min rescension inte är eftersom jag försöker hinna blogga och göra tusen andra saker medan lillen sover) och fungerar mest som en coffetable-book med snygga och inspirerande bilder om man gillar att inreda retro. Jag tycker dock att det är värt att gotta sig i texten också, och inte bara i bilderna.

Sandersons mobiletapet har jag som blå variant i hallen, men den här färgställningen tilltalar mig mer egentligen

Pärlans konfektyr

Bild lånad från Pärlans konfektyr

Jag gjorde ett besök på Pärlans konfektyr igår och drack te och åt kola så det stod härliga till. Pärlans affärsidé är kolor inramade i 1930- och 40-talsstil. Pärlorna som driver företaget, och som verkligen har gått hela vägen vad gäller 30-40-talssilen i allt från kläder till hår, håller till på Nytorgsgatan i Stockholm i en gammal bagerilokal med tillhörande fik. Retrofantasten uppskattar förstås den pyttelilla butiks- och cafédelen där den bruna panelen fått vara kvar på väggarna och övrig inredning också går i tydlig 40-talsstil. Själv tycker jag det är extra roligt att man får se rakt in i kolatillverkningen, både från fiket och från gatan. Det är en riktig stämningshöjare att gå dit och jag kan varmt rekommendera ett besök. 

Här är några halvsuddiga mobilbilder från mitt besök.

Det ständiga hemmafixandet

Jag gillar egentligen inte att erkänna det, för det får mig att känna mig lite ytlig. Men jag älskar att möblera om, både i stort och smått. Hemmet är utsatt för en ständig makeover, och det är tur för mig att min man är så accepterande i detta. Jag försöker ändå begränsa mig numera eftersom det förutom min man också är två små barn med i bilden. Annat var det när jag levde singelliv i min lilla etta i Hornstull för sisådär sex-sju år sedan, då kunde jag möblera om en gång i veckan, allra minst. Ni anar inte hur många varianter man får in på 28 kvadrat! Var det dags att städa, ja då var det dags att möblera om.

Idag har jag i alla fall bytt ut vårt vanliga köksbord och släpat upp ett lite mindre bord från mitt lager i källaren för att få mer golvyta i köket, och hyllorna har fått sig lite nya dekorationer. Bordet har en brun perstorpsplatta i riktigt fint skick och det har två små utdragsskivor på kortändarna.

I vinras så var det en utmaning bland retrobloggarna att visa salt- och pepparkar och då glömde jag bort att visa de här små mexicanarna som jag antar är någon sorts turistsouvenir. De är egentligen min mammas och borde därmed vara inköpta i början på 70-talet, men jag har har långtidslånat dem av henne. De har stått undangömda i ett skåp ett tag, men idag har de fått kika fram igen.

Torpardröm

En fungerande vedspis, ljusstakar från Rörstrand, broderade dukar och köksinredningen..

Vi har hyrt ett torp i Bohuslän en vecka vilket inte direkt har minskat min dröm om ett eget torp en dag. Eftersom det här torpet var en fullträff för oss med sina söta tapeter och underbara inredningsdetaljer kunde jag förstås  inte låta bli att plåta lite. Nu är vi hemma i lägenheten igen, och som vanligt när man varit på landet ett tag känns det lite instängt och ledsamt. Det blev inte så mycket loppat, men mina inköp som jag ska visa inom kort är helt klart präglade av torpardrömmen. Tur att jag har ett stort förråd att förvara grejerna i så länge.

Salt och socker, norska keramikplattor och en lysknapp som jag gick i gång på.

Kaffepanna i emalj, äggkoppar med dekoren löv från rörstrand (samma modell som picknick), en galet snygg plåtburk från Japan och avslutningsvis kryddhyllan vars modell jag aldrig sett förut. Förstå att jag trivdes som fisken i vattnet!!

Nytt i bästa retrostil

Det är inte ofta som det frontas på den här bloggen, men visst finns det lite modernt i mitt hem också. Modernt som jag gillar på riktigt och som i vissa fall kanske utgör morgondagens klassiker, vem vet? Nytt, men i bästa retrostil!

Först ut är Rörstrands Kulinara som har designats av Hanna Werning. Kulinara flirtar ju helt klart med 50-talslooken och tankarna förs kanske inte helt osökt till Marianne Westman. Serien tillverkas i nio delar, och som ni ser har jag tre av dem. Jag kan helt klart tänka mig fler delar.

Skål, två liter och skål, 30 cl

Serveringsfat, 35 cm

Nästa serie är också Hanna Wernings för Rörstrand. Serien Hanna är på väg att utgå ur sortimentet, så inom kort kan det kanske bli svårt att få tag på delar. Det här är lite mer 70-tal och inspirationen ska ha kommit från Hannas barndom med souvenirer från Ryssland som hennes mamma kom hem med efter en studieresa dit.

Tre muggar och fyra soppskålar

Näst ut har vi skärbrädor, eller ostbrickor, med vändbart mönster formgivna av Barbro Tryberg Boberg för Formverket. Perstorp- och Sergelplattan, say no more!

Sagaform är ju också rätt bra att producera nytt i retrostil. Jag har två tekoppar som dessutom kommer i trevliga plåtburkar. Serien heter Tea och är formgiven av Camilla Engdahl. Den röda heter Tulip och den gröna Clover. Vill man ha hela serien så samlar man på sig en gul (Sunflower) och en blå (Daisy) också. Sen finns det en tekanna till som jag tror att jag ska önska mig i present någon gång.

Sagaform står också bakom den här typen av örtkrukor som kan fås som enkel, dubbel eller trippel. Formgivaren är Pascal Charmolu. Just den här krukan hittade jag på Myrorna förra veckan till det hyggliga priset 25 kronor. Det blev dubbel glädje, att hitta något nytillverkat som jag velat ganska länge, men som jag  ändå kunde köpa återanvänd, och som dessutom är röd. De flesta är nämligen vita.

Avslutningsvis vill jag passa på att visa upp mina nytillverkade Mon Amis. Rörstrand, liksom Gustavsberg, har ju sedan några år tagit upp gamla mönster på sitt nytillverkade proslin, och Marianne Westmans mönster kräver väl ingen närmre presentation. Visst vill jag påstå att smörgåsen smakat ännu bättre på en originalassiett, men den smakar nog så bra på denna nytillverkade också.