Åkerblomstolen

Nu har lördagens fynd Åkerblomstolen hittat sin plats i köket. Åkerblomstolen ritades av Gunnar Eklöf för Nässjö stolfabrik, men namnet har stolen efter läkaren Bengt Åkerblom som vurmade för att man skulle sitta anatomiskt korrekt. Och jo, stolen är fantastiskt skön för att vara en pinnstol. Den lanserades för övrigt 1948.

Ibland har man tur. Men lite otur med för den delen

I morse surfade jag lite slentrianmässigt in på Blocket och fick se att det precis kommit ut fyra Fanettstolar för 1000 kronor tillsammans. Det är ju ett bra pris och jag har hållt utkik efter stolar till vardagsrummet så jag slog till direkt. När jag var på väg för att hämta dem strax efteråt ringde säljaren upp mig och sa att han inte kunde hitta den fjärde stolen. Han visste inte om den blivit kvarglömd i flyttbilen eller i gamla lägenheten, de hade flyttat dan (?) innan. Det var ju tråkigt för oss båda, men vi kom överens om ett nytt pris på 600 kronor, och så har jag lovat att köpa den fjärde stolen för 400 om den dyker upp igen. Jag vill väldigt gärna ha den fjärde också!

Glad är jag för mina stolar och dessa ska jag ha tills jag har lyckats hitta Thonetstolar till rätt pris, för det står i alla fall allra högst på önskelistan.

De flesta av er känner säkert redan till Fanett, men för att repetera så är de formgivna av Ilmari Tapiovaara för Edsbyverken. Mina stolar är av modell T 55 och har pinnar av klarlackad björk med en formpressad sits av teakfanér. Förutom brännmärket har de också VDNs varufakta fastlimmad under stolen.

Lite omvårdnad kan nog stolarna behöva framöver, men helhetsintrycket är att de är i fint skick.

En allmogestol utgör katten bland hermelinerna

Safarifåtöljen Cikada

 Nä jag vet, det är ju inget nytt att jag visar upp min Safarifåtölj, men jag blev så till mig när jag såg den i senaste numret av Antik&Auktion, ett av de magazin som jag köpt med mig till min Frankrikeexil. Min safarifåtölj köpte jag ju med viss ångest för 850 kronor på Myrorna för ett år sedan, tack och lov att jag köpte den, för den har ju blivit en sann favoritmöbel sen dess (läs det inlägget här).

Det exemplar som Antik&Auktion visar upp gick i sin tur för 4000 kronor på Bukowskis market, eller om man nu kanske fick två för det priset som artikeln antyder. Roligast är ju dock att tidningen anger fler uppgifter om fåtöljen än jag hade innan, att den är formgiven av Bengt Ruda 1962 och att den heter Cikada.

Nu har ju inte jag läst senaste numret av tidningen Retro ännu eftersom jag var i Frankrike när den kom ut, men där finns ju en artikel om safarifåtöljer. Kanske finns "min" med där också?

Ur Antik&Auktion 2/13

Årets första bakluckeloppis ägde rum i ett mörkt garage

Ett sängbord som andas 1930- eller 1940-tal tror jag. Det är tillverkat av ett ganska blont träslag , lackat, och har en tjock glasskiva som hyllplan högst upp

Njae, jag vet inte jag. Det här med bakluckeloppis i garage är ju egentligen en ganska otrevlig historia. Ändå var jag på Liljeholmens köpcenters bakluckeloppis i söndags. Det var kallt, det var mörkt och det var antagligen himlans dålig luft att andas. Trångt var det också, men det får man ju räkna med förstås, det är ju inga konstigheter. Det är ju kul att det är så populärt att gå på loppis tycker jag eftersom jag vill att fler ska se second hand som ett självklart alternativ. Men hur som helst, trots den där lite obehagliga stämningen som jag tycker ett mörkt garage inrymt i ett bergrum innehåller så var det ju så roligt att få gå på loppis igen, för det var faktiskt ganska länge sen sist nu. Jag träffade också på Emma, och det är alltid lika kul!

Jag hade med mig barnvagn och hade svårt att komma fram till alla bord, men lyckades ändå gå därifrån med en fin brosch i tenn, några fina gamla pepparkaksformar, ett sängbord och en förvaringslåda som innehöll broderigrejer och annat bra och ha. Broschen och pepparkaksformarna kom inte med på bild idag dock.

Sängbordet är till min sida sängen och ersätter en pall som jag hade innan. 150 kronor fick jag det för.

Jag ville egentligen bara köpa lådan, men säljaren behövde den till innehållet som skulle säljas av. Då erbjöd jag mig att köpa hela kittet för en hundring och fick en massa småjox på köpet. Ingenting som inte går att använda dock.

Lådan innehöll diverse snören och band, och spännen till skärp och lite sybehörsgrejer. Det blir fint till olika framtida pyssel med barnen

Innehållet har dock fått flytta till andra lådor, för den här lådan ville jag ha i min garderob för att fixa förvaringen av några väskor och sockor. Praktiskt, och mycket finare än att de bara ligger löst på hyllan kan jag tycka.

Bloggutmaning: Små bord

Idag är det dags för en bloggutmaning bland retrobloggarna, nämligen att visa upp små bord i alla dess former.

Jag tycker att det är så praktiskt med små bord, de kan flyttas runt alltefter behov och istället för ett stort soffbord så kan man t.ex. använda flera små bord framför soffan. Jag har ett gäng små bord och idag visar jag tre stycken. Tyvärr så har jag ingen närmre information om något av borden för de är ju knappast kända designklassiker. Men å andra sidan gör det dem ju varken mindre fina eller användbara för det.

Det här bordet köptes för femtiolappen på en loppis i Örnsköldsvik i somras. Varje kväll så fungerar det som mitt tebord när jag sitter och läser i safarifåtöljen.

Det här bordet kommer från en vän och det har vi framför soffan. Ytan skulle må bra av en liten uppfräschning, men oj vad jag gillar det. Det är perfekt i storleken och praktiskt med sin tidningshylla under. Bilden ljuger lite, för oftast är hyllan belamrad med tidningar och böcker. De små hjulen på två av benen är pricken över I.

Och så har vi min absoluta favorit som jag har haft i alla fall i tio år. Köpt på en loppis i Dalarna för bara femtiolappen det med. När jag såg bordet låg det upp och  ner i en soffa med benen avskruvade, och jag kastade mig över det direkt, för jag förstod minsann att det var bordens bord. Det här bordet har en lackad yta som spruckit och det är i stort behov av en varsam renovering. Bilderna som är av dålig kvalité är gamla, men just nu ligger bordet i förrådet för det är för ostadigt för att ha framme med en liten kille som just börjat resa sig och ställa sig mot saker. Det får helt enkelt komma fram igen när hemmet inte behöver vara så barnsäkrat längre. Oftast brukar vi ha det intill bordet med de två hjulen, de passar perfekt ihop för det här bordet är lite högre och kan halvt överlappa det andra.

Här finns chans att gotta sig i en massa andra småbord också:
Tanten på auktion
Fina Fyndet
H 55
Kerstin Kokk
Teak och orkideer
Fynd eller ej?
Form 55
Prylodesign
Mangania du älskade..
Gilas grotta
Tant Emmas bravader
Stajnich loppisliv
Sandys Retro
Porslinsbloggen
RETROknoppen
Precis en sån blogg
Jag, en loppista
Porslinan
Loppisentusiasten
S:t Olofs blogg om retro och antikt
Nostalgimacken
Undantaget i Hulebäck
Tusen Vaser

Om du är med i bloggutmaningen och jag har missat att länka till dig, skriv in din blogg i kommentarsfältet så ordnar jag det :)

Ett gammalt skåp har fått en ny glad ägare

Det finns saker det är svårt att få nog av, förvaring till exempel. Trots att vi bor i en femtiotalslägenhet med massor av garderober och flera förråd så är förvaringen ett ständigt problem.

Jag har länge velat ha ett snyggt och nätt skåp för att få mer förvaring och igår dök det upp ett på Blocket till rätt pris så jag ringde direkt och gjorde upp om att komma och hämta det. Skåpet som är i jättefint skick fanns hos en gammal pigg och lättsam kvinna på 88 år, men innan henne hade det tillhört hennes mamma!

Nu står skåpet i vår inre hall och gömmer samtidigt ett kontaktuttag som vår åttamånaders bebis var lite väl förtjust i, så det passar ju utmärkt på flera sätt. Jag misstänker att skåpet snabbt kommer att fyllas upp med saker som ljus, ljusstakar som inte står framme, och annat smått och gott som man vill ha nära tillhands.

Om byrån

För att få bukt med vissa förvaringsproblem här hemma så bestämde jag mig för att investera i en byrå. Helst ville jag ha en i teak som jag sett på Blocket och som var hela sju lådor hög. Den fick jag tyvärr inte och eftersom jag inte har tålamod att vänta hur länge som helst när jag väl bestämt mig för nåt så ringde jag till Maria på Tid&Rum och frågade om hon hade någon byrå inne. Det hade hon inte, men tipsade snällt nog om en hon sett dagen innan i en butik på Söder. Den byrån var i sin tur redan såld så det blev till att hårdbevaka Blocket igen och turligt nog så kom det ut en byrå i teak samma kväll endast ett stenkast bort från där jag bor.

Den nätta byrån är "bara" sex lådor hög, men det får gå det med för den är ju så fin med sina handtag och ben i lite ljusare trä. Något fyndpris fick jag den knappast för, men det kan man ju inte alltid räkna med att få. Och det verkar ju vara en strykande åtgång på den här typen av byråer.

Sängbordet

Förra helgen var jag ute på Värmdö och sprang in på Prylboden i Hemmesta. Tyvärr får de inte vara kvar längre och reade således ut sitt sortiment. Jag kunde inte låta bli det här rara sängbordet som nu har fått flytta in i min dotter Ediths rum. Den är nästan som gjort för ett barn med sin lite bulliga form, även om jag skulle kunna tänka mig att ha det själv för det är ju vansinnigt praktiskt.

Kanske byter vi ut den lite ledsna knoppen  som andas 70-tal mot någon annan så småningom.

Det ständiga hemmafixandet

Jag gillar egentligen inte att erkänna det, för det får mig att känna mig lite ytlig. Men jag älskar att möblera om, både i stort och smått. Hemmet är utsatt för en ständig makeover, och det är tur för mig att min man är så accepterande i detta. Jag försöker ändå begränsa mig numera eftersom det förutom min man också är två små barn med i bilden. Annat var det när jag levde singelliv i min lilla etta i Hornstull för sisådär sex-sju år sedan, då kunde jag möblera om en gång i veckan, allra minst. Ni anar inte hur många varianter man får in på 28 kvadrat! Var det dags att städa, ja då var det dags att möblera om.

Idag har jag i alla fall bytt ut vårt vanliga köksbord och släpat upp ett lite mindre bord från mitt lager i källaren för att få mer golvyta i köket, och hyllorna har fått sig lite nya dekorationer. Bordet har en brun perstorpsplatta i riktigt fint skick och det har två små utdragsskivor på kortändarna.

I vinras så var det en utmaning bland retrobloggarna att visa salt- och pepparkar och då glömde jag bort att visa de här små mexicanarna som jag antar är någon sorts turistsouvenir. De är egentligen min mammas och borde därmed vara inköpta i början på 70-talet, men jag har har långtidslånat dem av henne. De har stått undangömda i ett skåp ett tag, men idag har de fått kika fram igen.

Husmorsstegen

Den här husmorsstegen köpte jag till min man när vi bodde i vår första gemensamma lägenhet i Midsommarkransen för fem år sedan. Kanske betalade jag en hundring på den lokala antikaffären. Billigt, men de var nog inte lika poppis då som de har blivit idag, och dessutom var den full av färgfläckar då. Under åren hos oss har den blivit än mer skabbig, tills alldeles nyss då jag med hjälp av vanlig svinto tog mig samman och skrubbade ren den. De utslitna plattorna bände jag bort, eller det vill säga de återstående två för en hade redan försvunnit, och så fick den nya plattor som jag klippt till av bordstabletter i plast. Voilá, nu är den som ny och glänser riktigt tjusigt i köket.

Att ha en husmorsstege är toppen. Vi använder den varje dag!

Det lilla bordet

På väg från Luleå söderut stannade vi och fikade på hembygdsgården i Örnsköldsvik. Förutom trevliga och pratglada tanter och farbröder som serverade och gjorde mackor åt oss, fanns det också en liten loppis i ett härbre och där hittade vi ett litet bord som vi fick för femtio kronor. Det hade tidigare fungerat som telefonbord hemma hos en av tanterna, men med dagens teknik så försvann väl kanske den funktionen. För att få plats med bordet i bilen så gjorde vi platt paket av det ala IKEA och det var ju mer än praktiskt, för då var det lätt att börja med uppfräschningen av bordet igen när vi kom hem.

Bordsbenen var rätt nötta så vi köpte en burk bets, som var i lite mörkare brunt än den ursprungliga och betsade benen ett varv.

Skivorna var fina och behövde inte slipas, så de fick bara en omgång olja.

 

 Fint va! Tänk vad man kan få för femtio kronor fortfarande. Nu hoppas jag bara på att jag ska ta mig samman och restaurera de andra fyra borden som står i kö för att få uppleva lite glansdagar igen.

Gungstolen

 När jag var uppe i Luleå för några veckor sedan blev jag kontaktad av en före detta kollega som sett min blogg och som också befann sig i Luleå hos sina föräldrar. Föräldrrna skulle göra  sig av med en gammal gungstol och jag kunde få den om jag var intresserad.

Klart jag ville ha den fina stolen. Tack snälla familjen P, jag är jätteglad för den!

Bokhyllan

Det här är helt klart sommarens största loppisfynd så långt, både bokstavligt och bildigt talat. Fast i ärlighetens namn är det min mamma som fyndat bokhyllan åt mig på en loppis i södra Dalarna. Gissa vad jag betalat, jo 50 kronor, och det är  faktiskt helt sant. Jag får erkänna att jag är sjukt nöjd med det här inköpet, det känns nästan overkligt att få en sån fin hylla till ett sådant fördelaktigt pris. Ni kan tro att jag ska vårda den ömt. Nu är hyllan äntligen hemma i vardagsrummet nyoljad och fin.

Som ni kan se har hyllan en utdragsskiva som ju skulle kunna bli en bra arbetsplats. Men i ärlighetens namn ska hyllan rymma tvn också, så vi har fått ta bort det understa hyllplanet, och till vardags kommer den att se ut som på bilden nedan ungefär. Trots en platt tv så är tvn alltid ful och lite skrymmande tycker jag, men ni kan säkert hålla med om att finare tv-hylla får man ändå leta efter! Och Anna-Lisa Thomsons alster trivs helt klart mycket bra på den nya hyllan, det är då en sak som är helt säker.

Heja loppisNorrland

Det är ett sant nöje att åka omkring på loppisar i Norrbotten. Denna gång visar jag fynd från Älvsbyn, Boden och Morjärv. I Morjärv hittade jag de gröna pinnstolarna av äldre snitt för dryga hundralappen tillsammans. Jag gillar färgen skarpt och kommer eventuellt nöja mig med att göra rent dem även om de nog skulle bli tjusigare om de målades om. Om man gillar att ha lite olika stolar kring sitt bord men ändå vill ha en viss enhetlig stil, är ju ett hett tips att måla eller lacka om sina olika stolar i samma färg. Jag skulle tro att det är Fanett och Lilla Åland som är de mest eftertraktade pinnstolarna på retrohimlen just nu, men jag gillar verkligen dessa lite mer snirkliga pinnstolar, och inte minst när man kan få dem så billigt.

I Älvsbyn råkade jag på en tillfällig loppis mitt i byn och där hittade jag en sockerskål i Stig Lindbergs modell LI från Gustavsberg och med Bibbi Bregers dekor Gul lotus. Jag frågade vad den kostade och säljaren frågade vad jag ville betala. En tia sa jag varpå han sa, då får du den för en femma. Kungligt tycker jag! Skålen är felfri och antagligen av senare datum. Dekoren användes 1958-1970.

I Boden var jag inne på Returide och köpte en taklampa för 20 kronor. Kanske ingen designklassiker, men för söt för att lämnas kvar till det priset.

Soffgruppen Böja

Jag vet att min fåtölj skymtar förbi på bilder ibland, men jag tycker nog att den är värd ett eget inlägg. Jag har en tillhörande soffa också, men den har just nu fått flytta in i förrådet för att spara på slitaget lite, och för att göra lite mer bebisplats nu när vi snart ska få tillökning.

Fåtöljen och soffan köpte jag av en kollega för 6-7 år sedan, och jag tror att hon hade ropat in den på auktion i Västerfärnebo. Jag fick köpa dem för 2500 kronor vilket ju var ett mycket snällt pris, men saftigt just då för mig. Fast som ni säkert förstår har jag aldrig ångrat köpet!

Soffgruppens bakgrund har alltid varit höljt i dunkel för mig förutom att man kan gissa sig till att den är tillverkad runt 1960. Men häromdagen upptäckte jag att den faktiskt hade en märkning som  sa "Bejramöbel" under själva skinnklädseln. Det kan ju tyckas obegripligt  nu, men av någon anledning har jag bara undersökt trästommen förut. Det är tur att man lär sig något nytt varje dag.

Soffgruppen heter Böja och är gjord av Carl-Erik Johansson för för Bejra Möbel AB. Med hjälp av den första informationen så kunde jag se att en likadan soffgrupp klubbats på Bukowski i höstas för betydligt mer än jag gav, och på forumet Precis en sån hade faktiskt Benny som har Porslinsbloggen postat en annonsbild på soffgruppen som ni kan se nedan. Hoppas det är ok att jag lånade bilden Benny! Det är ju så himla roligt när sådana här mysterier helt plötsligt får sig en lösning, man måste bara ha lite tålamod!

Jag åkte på safari..

Ni vet när man faktiskt inte får. När man inte har råd. När man inte har behov. När man inte har plats.. Då kan man ge sig fasiken på att det dyker upp något som man helt enkelt bara MÅSTE ha. Idag var det en sådan dag. Jag blundade och hoppasdes att kortet hade täckning och upprepade min största shoppingursäkt tyst för mig själv, "jag har ju inte svultit ihjäl än, och jag kan ju alltid sälja av lite annat samlat". Och nu står den här hemma, safaristolen som troligen såldes av Ikea på 1960-talet.

Jag hittade den på Myrorna i Häggvik för 850 kronor. Knappast något pangpris, men för en möbel är det ju inte särskilt dyrt heller. Och en möbel är ju mer hållbar än ett par nya jeans, den här har ju hållit från 1960-talet och kommer att hålla många år än.

Innan safarituren tog jag mig en tur till Erikshjälpen i Spånga och lyckades vara där ungefär när de öppnade. Men det var helt hysteriskt mycket folk därinne, något helt annat än om man går till butiken i Vårby, så jag köpte inget utan tyckte mest att det var jobbigt. Men det fanns ett fint vardagsrumsbord som man kan höja upp till matbord för det fina priset av 250 kronor tror jag. Jag var sugen på att köpa det för att sälja vidare, men orkade inte eftersom jag kände mig väldigt gravid och var ensam med lilla E i barnvagnen. Det hade kanske varit ett smart drag dock, eftersom det antagligen skulle ha finansierat en del av fåtöljen.

Nu hoppas jag att det inte finns några måsten på Antikmässan till nästa vecka, utan att jag kan nöja mig med att bara titta och inte köpa :)