Ett långtidslån som förgyller sovrummet

Lycka att få låna ett så fint skåp/sideboard på obegränsad tid! Så fort möbeln kom in i sovrummet idag så började jag rumstera om på väggarna ovanför också. En av tidigare två stringhyllor åkte ner och en växtplansch åkte upp. Den nyligen loppisfyndade bordsspegeln i mässing fick en given plats och sällskap med med med andra loppisfyndade detaljer i glas och guld. Och så ett gammalt notblad som jag ramat in, böcker, Luxolampan och några vaser av Anna-Lisa Thomson för Upsala Ekeby.

Jag antar att min fascination för glas och trä och botanik håller i sig. Kika gärna in på Fabriken för mer inredningsinspiration.

Min barndoms Verecoglas

Jag har återupptäckt min barndoms vardagslags från franska Vereco. Dessa är mormor och morfar för mig. Nostalgi blandat med en ny förtjusning över formen. Och så hittade jag åtta stycken för 20 kronor och sen sex stycken för 15 kronor. Priset blir inte mycket bättre än så tror jag.

Imorse åt jag frukostyoughurten ur dem och ikväll var det efterrätten med vaniljsås som serverades i dem. Det funkade finfint. Om man nu inte nöjer sig med att bara dricka vatten eller vin ur dem förstås.

Loppisfyndat glas som inredningsdetalj

Just nu inspireras jag mycket av att använda glasburkar och flaskor i inredningen. Jag gillar den lätta känslan som glaset fyllt med vatten erbjuder kombinerat med det gröna som enkelt kan plockas i naturen. Att hitta gamla glasflaskor och burkar på loppis är både lätt och billigt, jag tror inte att det finns en loppis som inte har gamla glasflaskor eller burkar till en billig peng. Och hittar man ändå ingen på loppis tycker jag det är fint att ta vilken glasburk som helst som man kanske har hemma. Och att fylla dem med vad som helst grönt utifrån kostar ju ingenting.

Jag har fyllt mina burkar och flaskor med rabarberstjälkar och vinbärsrankor som jag plockade hos min mamma i Dalarna när jag var där för att fira midsommar. Och så en liten basilika från balkongen.

Vas från Strömbergshyttan

I helgen cyklade jag till Bandhagens bakluckeloppis. Den är inte så stor, men pågår varje helg hela sommaren. Jag fick intrycket att det var många äldre som rensade ut hemma som stod där, och då finns det ju alltid chans att de rensar ut något som en själv är intresserad av. Och det var mycket fint som erbjöds, men jag nöjde mig med en signerad grön vas från Strömbergshyttan, B 936, för 20 kr. Jag har sagt det förr, att jag inte hyser någon passion för den här typen av vaser, sådär så att jag tycker att jag måste ha dem till varje pris. Men när jag hittar dem till ett riktigt bra pris slår jag till och sakta och osäkert bildar de någon sorts samling ändå till slut.

Rött för det röda, eller eller bara rött för det rödas skull?

Vem är jag att stå emot åtta stycken intensivt röda glas från Reijmyre när de uppenbarar sig på Stadsmissionen för 50 kronor styck? Jag har aldrig tänkt att jag skulle samla på dem, men nu står det alltså åtta stycken i mitt skåp. Det ger mig intensiva dagdrömmar om en trädgårdsfest med bål serverade ur dessa glas. Nästa sommar kanske, kanske har jag en trädgård då..

Lorry heter glasen, och om man ska lita på Jan som har bloggen Form55 är det Jonny Matsson som formgivit dem.

EDIT: Det är omtvistat vem som är formgivare, ibland tillskrivs de Monica Bratt eller Björn Trädgårdh också. De ska ha funnits med i katalogen redan 1953 och Jonny M började vid bruket först 1958.

Som vanligt är det svårt det här med glas!

En eterisk karaff som tilltalar mig i det vinterbleka ljuset

Hela familjen ligger sjuk förutom jag som bara känner mig lite lätt obestämt krasslig. Så igår, för att få en lite paus i agerandet som sjuksyster tog jag lillen på en åktur så han fick sova i bilen och sen i vagnen medan jag gick på Erikshjälpen. Väl där hittade jag en glaskaraff som är signerad Of HA 83-29. Jag tror att det betyder att den är från Orrefors och gjord av Edward Hald, och kanske betyder det att den är gjord 1929. Här tar jag gärna mot information om någon vet bättre? Det var inget fyndpris direkt, 175 kronor, så det var väl därför den stod kvar. Men samtidigt tycker jag att det är mycket billigt för ett sådant gediget hantverk. 

Den tilltalar mig otroligt mycket just nu med sin både lite tunga och samtidigt eteriska form, och ljuset som bryts i det vagt lila rökfärgade glaset är magiskt. Karaffen är som en prisma hela den helt enkelt. Jag ska ha den i sovrummet på ett mindre skåp som jag köpte i somras utanför Lysekil. Ni ska få se inom kort!

EDIT! Jag har fått bekräftat att karaffen är en Edward Hald och att det finns åtminstone en skål med samma slipning och som är representerad på Smålands museum. Bild hittar ni hos Undantagets blogg och infon i kommentarsfältet nedan. Å så roligt, och helt plötsligt känns 175 kronor som ett fantastiskt fyndpris faktiskt ;)

Årets första fynd. I ett väldigt trevligt sammanhang

Igår så fikade jag med Emma (Tant Emmas bravader) och Maria (Gilas grotta) på Valands café på Surbrunnsgatan. Inredningen är densamma sedan caféet öppnade 1954 och ägarna likaså. Vi hade en jättetrevlig stund på det mest passande ställe för retrofantaster man kan tänka sig!

Medan Emma hade lite bråttom till sin träning så passade jag och Maria på att smita in på Stadsmissionen som ligger i kvarteret bredvid, och då hade jag turen att hitta en våffelvas i den stora storleken för 80 kronor. Jag säger tur, för det är faktiskt ganska sällan jag springer på dem på loppis. Första gången var i en håla på västkusten, och då köpte jag en grön våffelvas för 50 kronor. Den jag hittade i går är blå, som inte tillhör favoritfärgen, men jag kunde ändå inte låta bli att köpa den, för det kändes så himla passande i sammanhanget och efter fikat med andra retrobloggare.

Jag tycker att våffelvaserna är lite barnsliga till sin form, lite sådär tonårsaktiga på något sätt. Men jag tror att de är fina med tulpaner i, och har man dem stående i ett fönster så reflekterar sig ljuset väldigt fint i dem. Våffelvaserna är formgivna av Paul Kedelv för Reijmyre.

Loppislycka

Sex stycken Rörstrands Fiesta förrättstallrikar, d.v.s. större än assietter, men mindre än mattallrikar.

När jag träffade Karin igår blev jag nästan ohälsosamt loppissugen. Så idag drog jag iväg till min lokala loppis och det visade sig vara mycket lyckosamt, nästan jackpot till och med. Det här är vad jag fyndade för mina femtio kronor. 

Ett kaffefat i fint skick, Gefles Vinranka. Blir fint som blomfat eller att servera oliver på.

En skål ur Stig Lindbergs LA-servis. 

Och ett stort vackert turkost glas som jag inte vet var det kommer ifrån tyvärr.

Garanterat Lindberg

 Idag promenerade jag till en lokal loppis och fick en sådär otippat stor utdelning enligt mig själv, för totalen 220 kronor. Det här är ju ändå Stockholm och alla pjäserna är i mycket fint skick. Färgmatchat blev det också vilket ju är en ren bonus.

Nu är jag inte säker på att jag ska behålla sakena, men jag kunde inte lämna dem, och nu när de väl är hemma så blir det svårt att slitas från dem. Så är det alltid för mig. Jag tänker ibland att vissa saker jag hittar till fyndpriser ska säljas vidare för att på så sätt få lite bidrag till mitt samlande, men hittills har jag inte lyckats särskilt bra. Jag är helt enkelt som en skata och retroprylarna är mitt blingbling!

Först ut har vi två stora tekoppar i nästintill nyskick av giganten Stig Lindberg himself. Modellen heter LL och dekoren Åland med tillverkning 1962-1970. Tekopparna är 7 cm höga med 10 cm i diameter och faten mäter imponerande 18,5 cm i diameter.

Ugnsformen som till synes är oanvänd tror jag tillhör Gunnar Nylunds Rörstrandsserie Gratina, men här med dekoren Canaria. 35x20 cm stor.

De här vackra skira selterglasen med tung botten tyckerjag är superfina. Jag tar tacksamt mot hjälp med identifiering. De är 7 cm höga.

Slutligen kunde jag inte låta bli de två glasvaserna till det förmånliga priset av 10 kronor styck.  Man kan få för sig att de är likadana vid första anblicken, men de har faktiskt en nyansskillnad som jag tror att jag lyckats fånga på bild. Även här saknar jag kunskap om ursprung, men de är nog ganska vanliga tror jag.

En påse prylar för 20 kronor

En färgsprakande vaxduk för större bord som känns given på julbordet, några klädda galgar och ett senapsglas från Limmared som tillverkades för Slotts-senap 1947-1952 (källa tidningen Retro 3/2012). Kostade totalt en tjuga på samma loppis som jag köpte bokhyllan. Trevligt va! Den billiga loppisen hittas längs riksväg 66 i Västerbyhytta utanför Söderbärke i södra Dalarna.

Lite bling bling

Där min mamma bor i Söderbärke finns ett litet Kupan, som ju drivs av Röda korset, och som alltid har fantastiska priser. Det är sällan det är öppet när jag hälsar på, men den här gången lyckedes jag pricka in ett besök. Därifrån gick jag 22 kronor fattigare och med en liten påse i handen vars innehåll ni ser ovan. Det billigaste var Gunilla-krukan från Upsala Ekeby som kostade 2 kronor! Jag har haft en likadan tidigare som gått i kras. Den köpte jag på Stadsmissionen på Kungsholmen för 80 kronor så på något sätt känns det som att jag fick lite upprättelse nu.

Det lite bubbliga och svagt grönfärgade senapsglaset hittade min tvååring till mig så jag kan glatt konstatera att hon redan nu vet vad som gäller! Och är hon så här bra redan nu, hur kommer det då inte vara om några år?

Kaffekopparna som jag misstänker är från 1970-talet är roliga tycker jag. De är engelska, men faten som kom med dem är märkta Bavaria. Jag vet inte hur det ska se ut egentligen, men de passar rätt bra ihop ändå. Kanske vet någon av er läsare hur faten ska se ut, eller har någon mer info om kopparna? Jag ska ha kopparna framme på en hylla i köket eftersom jag tycker de är så himla dekorativa. De är som lite bling bling helt enkelt.

Bröllopshelg betydde också loppishelg

I helgen har jag varit på bröllop i Kilafors i Hälsingland och eftersom jag inte är den som är den så såg jag självklart till att kolla in lite loppisar också. Loppisen jag kommer att minnas låg i Ismyra utanför Bollnäs, en god bit från vägen, men väl så värd att åka in till. Tyvärr har jag inga bilder därifrån för det spöregnade och vi hade bråttom till bröllopet. Inte köpte jag något heller trots ett fint välsorterat utbud med många frestelser. Loppisen var inrymd i ett torp med flera uthus och var samtidigt ett litet café. Åk dit om du har vägarna förbi, då den bjuder på en fin helhetsupplevelse, speciellt om du gillar kombon loppa och fika i mysig miljö. Det finns till och med en facebooksida, men det kanske varje loppis av rang har nu för tiden? Det är ju ett bra sätt att marknadsföra sig i alla fall.

Inköpen gjordes i Järbo utanför Sandviken. Om man får tro Järboborna själva så är samhället ett av de

loppistätaste i Sverige. Om det är sant vet jag inte, men i fredags var det två loppisar öppna, en i Folkets hus och Hjärtesaken som ligger i en gammal snickerifabrik. Gillar man gamla plastmattor så fanns det en hel drös i gamla snickerifabriken, vars loppis drivs av en stiftelse med hjälp av gåvor. Mattorna kostade 25 kronor styck vilket är ett mycket bra pris.

Själv slog jag till på en liten vägglampa som jag inte behöver, men för 20 kronor och dess söta utseende misstänker jag att den kan bli en favorit.

Jag köpte också de raraste små vinglasen graverade med ränder och stjärnor vilket tilltalar min smak det allra väldigaste just nu. 20 kronor styck var knappast ett fyndpris i sammanhanget, men egentligen är det ju superbilligt. Jag har inte forskat ursprung ännu, men svenskt 1930-tal skulle kunna vara en kvalificerad gissning. Tyvärr var de helt omöjliga att fånga på ett bra sätt på bild..

Slutligen kunde jag inte låta bli dessa coasters i en plåtburk designade av Ethel von Horn för danska Ira. 40 kronor och i mycket fint skick.