Det är inte ofta som det frontas på den här bloggen, men visst finns det lite modernt i mitt hem också. Modernt som jag gillar på riktigt och som i vissa fall kanske utgör morgondagens klassiker, vem vet? Nytt, men i bästa retrostil!
Först ut är Rörstrands Kulinara som har designats av Hanna Werning. Kulinara flirtar ju helt klart med 50-talslooken och tankarna förs kanske inte helt osökt till Marianne Westman. Serien tillverkas i nio delar, och som ni ser har jag tre av dem. Jag kan helt klart tänka mig fler delar.
 |
| Skål, två liter och skål, 30 cl |
 |
| Serveringsfat, 35 cm |
Nästa serie är också Hanna Wernings för Rörstrand. Serien Hanna är på väg att utgå ur sortimentet, så inom kort kan det kanske bli svårt att få tag på delar. Det här är lite mer 70-tal och inspirationen ska ha kommit från Hannas barndom med souvenirer från Ryssland som hennes mamma kom hem med efter en studieresa dit.
Tre muggar och fyra soppskålar
Näst ut har vi skärbrädor, eller ostbrickor, med vändbart mönster formgivna av Barbro Tryberg Boberg för Formverket. Perstorp- och Sergelplattan, say no more!
Sagaform är ju också rätt bra att producera nytt i retrostil. Jag har två tekoppar som dessutom kommer i trevliga plåtburkar. Serien heter Tea och är formgiven av Camilla Engdahl. Den röda heter Tulip och den gröna Clover. Vill man ha hela serien så samlar man på sig en gul (Sunflower) och en blå (Daisy) också. Sen finns det en tekanna till som jag tror att jag ska önska mig i present någon gång.
Sagaform står också bakom den här typen av örtkrukor som kan fås som enkel, dubbel eller trippel. Formgivaren är Pascal Charmolu. Just den här krukan hittade jag på Myrorna förra veckan till det hyggliga priset 25 kronor. Det blev dubbel glädje, att hitta något nytillverkat som jag velat ganska länge, men som jag ändå kunde köpa återanvänd, och som dessutom är röd. De flesta är nämligen vita.
Avslutningsvis vill jag passa på att visa upp mina nytillverkade Mon Amis. Rörstrand, liksom Gustavsberg, har ju sedan några år tagit upp gamla mönster på sitt nytillverkade proslin, och Marianne Westmans mönster kräver väl ingen närmre presentation. Visst vill jag påstå att smörgåsen smakat ännu bättre på en originalassiett, men den smakar nog så bra på denna nytillverkade också.
