Grandiosa tekoppar av Percy

Jag tycker de här tekopparna är så trevliga att jag inte kunde låta bli att köpa dem när jag kom över dem. Det är Arthur Percys AB modell med dekoren Grand. Grand som går i ljusblått och guld kom 1949.

Kopparna kräver sin tekanna dock, för en kopp te tycker jag är alldeles för liten i den här storleken.

Fast nu när jag har köpt dem måste jag nästan göra mig av med annat. Kanske är det mina Rosmarin som får ge vika i stället. Dem har jag bara två av, plus två fat, och det är ju ändå lite roligt att ha fyra av samma sort för en gångs skull. Vi får se.

Den fantastiska gåvan

Jag har fått en fantastisk gåva av en före detta kollega. Porslinet kommer från hennes barndomshem. Kanske känner ni igen kaffekopparna från Rörstrand med dekoren Agda formgiven av Chrstina Campbell. De är hela åtta till antalet och med kaffekanna till.

 Engelska jumbokoppar att dricka te ur. De är riktiga tröstekannor och en tekopp kräver åtminstone två tepåsar för att ge smak.

Ett stort serveringsfat i Stig Lindbergs serie Blå Husar samt en smörbytta/uppläggningsskål utan lock.

En mycket stor blomsterskål/bordsuppsats i Eugen Trosts serie Rubin för Gefle.

Wilhelm Kåges Argentavas i helt perfekt skick och ca 20 centimeter hög.

Tack tack snälla A. Jag är fortfarande alldeles överväldigad!

Antik och kuriosa i Kista

Jag har varit på Antik- och kuriosamässan i Kista idag. Självklart har jag fotat lite, handlat lite, och inte minst träffat andra retrobloggare för fika och lite köp/byt/sälj. Skojigt skojigt!

Det första som mötte mig var den här färgglada montern med massor av typiska retroprylar som plast, porslin,  lampor, små teakbord och stringhyllor. Det lovade ju gott för resten och det var faktiskt ganska mycket retroinriktning tycker jag. Handlarna vet vad som är gångbart, helt klart!

Det andra som mötte mig var ljudet av ett stort kras och sedan ett sus som gick över hela lokalen. Jag såg inte riktigt vad som hände, men fick en ögonblicksbild av att min tvååring varit i farten. Tack och lov var så inte fallet. Men jag hörde det ryktas om att någons stringhylla hade dråsat i golvet. Puh, stackare.

Idag vile jag hitta en stor bullig frökapselliknande grön vas från Upsala Ekeby. Det gjorde jag tyvärr inte, men eftersom mina ögon spanar grönt såg jag det här fatet som jag själv har i en annan grön glasyr. Mitt fat är omärkt, men på denna var Gefllestämpeln inte bortdiskad.

Jag tyckte det var intressant att se det här tyget som jag kände igen som Ikeas, eftersom jag har en bit själv. Nyretro så det förslår, och inte särskilt billigt. Kanske borde jag vårda min egen bit lite mer ömt.

Helt plötsligt dök jag på en låda med blandade koppar och fick lite loppiskänsla. Det var trevligt mitt i uppstyrdheten som ändå råder på en mässa.

När jag gick första varvet så sprang jag på den här stora plåtburken från IRA. Det var ett bra pris och jag var så nära att köpa den, men så lämnade jag den till nästa varv och då var den så klart inte kvar.

Istället tröstköpte jag den här trevliga IRA burken. Jag var lite tveksam, men tänkte att om jag ångrar mig kan jag ju alltid sälja den. Men fin är den så den stannar nog, ett längre tag i all fall.

En av montrarna andades lite kolonialstil och jag gillade förvaringslösningen med resväskorna. Jag har själv en liknande lösning fast med gamla förvaringsboxar i sovrummet just nu.

I samma monter fanns de här maffiga bordslamporna. 

Och så var det den här litografin(?) av en svensk konstnär vars namn jag inte lyckades lägga på minnet  trots ihärdiga försök (suck). Den är hyfsat stor och jag gillar den skarpt. Men plånboken sa nej just nu. Men oj vad jag vill ha den, intrycket av den tilltalar mig väldigt mycket.

I brist på den där stora gröna frökapselliknande vasen idag så köpte jag ytterligare en vit liten Anna-Lisa Thomson till min samling. Det kändes bra det med!

Vid bloggfikat träffade jag Erik som har bloggen Faaglarna och han hade med en liten bägare till mig. Bägaren (som egentligen ska ha ett litet lock också) ingår i Ingrid Atterbergs serie för Åhlén och Holm.

Med Jan som har bloggen Form55 bytte jag till mig en tekopp med dekoren Aslög och sen köpte jag två djupa tallrikar med dekoren Bimbo inne på mässan, båda från Rörstrand och i finfint skick. Nu vet jag att Bimbo är jättepopulär, men det är först nu jag börjar smälta för denna dekor. 

Anna som har bloggen Retrolux hade med sig en lockskål med dekoren Ängsblom till mig. Anna-Lisa Thomsons alltså. Nu kan det vara så att skål och lock egentligen inte hör ihop, men det spelar ingen roll när kombinationen är så lyckad.

Avslutningsvis vill jag bara visa att min svärmor nog gjorde bästa fyndet trots allt. Och ju mer jag ser på lampan som på bilden står hemma hos mig, desto mer avundsjuk blir jag på detta fynd. Hur läcker som helst, eller hur!!

Kaksmulan, eller räddaren i nöden

Alldeles nyligen beklagade jag mig ju över att inte ha köpt fler Fiestakoppar från Rörstrand när jag hade chansen. Men så uppenbarade sig den lyckliga omständigheten att säljaren läste min blogg och därför raskt kunde åtgärda problemet. Är det inte fantastiskt så säg!?

Så, idag har jag varit hemma hos Kaksmulan och köpt fler Fiesta. Hon lockade dessutom med en kaffekopp i den vrålsnygga Cubadekoren, och vem är jag att säga nej? Kaksmulan bjöd på kaffe i finfina koppar medan jag satt och oohade och aahade åt hennes vackra saker, och inte minst åt vad som fanns i ena köksskåpet. Jag önskar så att jag haft en bild att visa på just köksskåpet som i sig var på "the next level" när det gäller att fronta sitt favvoglas och porslin. Tänk er att när man öppnar ett skåp så uppenbarar sig glashyllor och en spot i skåptaket som lyser upp de vackra skapelserna. Jag säger bara, Respekt!

Jag passade också på att beställa en mössa så att jag kan bli coolaste bruden i de franska skogarna när jag åker dit och klättrar om några veckor. Kolla gärna in Kaksmulan design på facebook!

Förresten så har jag mixat min ensamma kopp i modellen VB med ett fat i Rörstrandsdekoren Puck. Jag vill gärna ha kaffekoppen Puck till mitt fat, och fatet med dekoren Aslög till min kopp. Men tillsvidare får dessa höra ihop fast det inte riktigt är rätt, vare sig mönster- eller modellmässigt.

Tittut

Kan man få för många koppar?

Och för att inleda med något helt annat. Jag säger bara Årsta Mercado, vilken kick. Min försäljning gick strålande i söndags och den första timmen önskar jag att jag haft en assistent vid min sida som hjälpt till att packa :) Hoppas att alla som köpte min överblivna fynd blev nöjda med sina nya fynd! Lampan som jag skrev om tidigare fick följa med hem igen, och det berodde inte på att ingen ville köpa den, utan att jag inte klarade av att sälja den. Så kan det va!

Själv kom jag därifrån många grejer fattigare, men med två små nya inköp, en Rörstrand Fiesta kaffekopp och en Upsala Ekeby Crocus tekopp.

Jag köpte bara en kopp fast det fanns åtta. Jag ångrar mig redan, jag borde ha köpt minst två, men jag har fått för mig att jag vill ha ett gäng av dessa koppar i olika dekorer. Bra pris, femtio kronor.

Crocus har handmålad dekor av Ellen Mortensson. Denna med lila rand på fatet, men jag tror att den också finns med grön rand.

Jag har också utökat med ytterligare en Rörstrands Mon amie kaffekopp av den raka modellen. En liten felstavning på Tradera gjorde att ingen annan än jag hittade till den verkade som. Fyndpris med andra ord!

Sen har jag hittat den här tekoppen som heter Sigill och är från Rörstrand på loppis. Jag har aldrig sett vare sig dekoren eller koppmodellen förut, men den är ärtig värre tycker jag.

Som avslutning vill jag efterlysa ett fat till min ensamma lilla kopp. Helst med Aslögdekoren som ni kan se hos Porslinsbloggen.

Jag drömde om gröna Groblad..

..Och nu är drömmen sann. När jag såg tekoppen Groblad i grön dekor i ett nummer av Antikvärlden tidigare i år så bestämde jag mig för att det här var koppen för mig.

Dekoren Groblad formgavs av Barbro Löfgren-Örtendahl för Gefle. Kopparna är hyfsat vanliga i brun (Umbra) och blå (Lagun) glasyr, men de gröna som heter Kaskad är ganska ovanliga. Jag vet inte varför, om det är för att de gröna tillverkades under färre år än 1964-1973 som de blå och bruna, eller om det beror på något annat som att de tillverkades i mindre upplaga?. Enligt Antikvärlden så finns Groblad som matservis också, men den tillverkades endast 1964-1967 och påstås vara mycket svårfunnen.

Efter att ha letat på loppis hela sommaren och bevakat Tradera som en hök så dök plötsligt tre koppar upp på just Tradera. Och då bestämde jag mig för att kopparna skulle bli mina till nästan vilket pris som helst. Och mina blev de, och knappast till något fyndpris, men fortfarande billigare än de betydligt mer vanliga, och mäkta populära tekopparna som t.ex. Lindbergs Berså för Gustavsberg eller Percys Lillemor för Gefle.

Nu har grobladen hittat hela vägen hem till mig från Norge där de befunnit sig innan och jag är mycket nöjd. Fast samtidigt undrar jag lite över den slarvigt dittryckta dekoren på en av kopparna, samt lite grönt färgstänk på en annan kopps öra. Är de måhända andrahandssortering? I övrigt är de just så snygga som bilderna visar!

70-tals koppar från Gefle

Tekoppar Maria

 Jösses vilket regnande lördagen bjöd på. Jag kan lugnt säga att alla loppisplaner som var tänkta utomhus ställdes in på alla plan och i stället blev det lite hemmafix. Nog så välbehövligt det också.

När jag tittade lite djupare in i ett av köksskåpen hittade jag en smärre drös med koppar från Gefle i samma modell (EH) men med olika dekorer. Det var lite som att gå på loppis hemma för jag hade mer eller mindre glömt bort de här kopparna så undanskymda de stod. Mariakopparna hade jag visst fyra stycken av och så många behöver jag inte eftersom jag tycker det är roligare att ha olika dekorer på samma modell. Så nu har jag lagt ut två stycken på Tradera. Kanske finns det någon annan som drömmer om just Maria :)

Tekopp Malin

Tekoppar Brunt blad som jag inte hittat fat till ännu.

Kaffekoppar Smyrna

Min Mon Amie

I sommar har jag knappt hittat något bruksporslin av intresse alls. Kanske har mitt fokus varit mer inställt på annat, men när jag på en tillfällig villaloppis i Dalarna hittade den här lilla kaffekoppen utan fat kunde jag inte låta bli att slå till. Den har två nagg precis där man vill dricka, men är i övrigt i väldans fint skick vad gäller glans och dekor. 40 kronor betalade jag vilket förstås är dyrt för en naggad kopp, men det är så fint att titta på, Marianne Westmans mönster Mon Amie.

Fast kan någon upplysa mig om varför i hela friden det ser ut som ett hakkors på stämpeln under? Borde det inte stå VDN som i varudeklarationsnämnden?

Lite bling bling

Där min mamma bor i Söderbärke finns ett litet Kupan, som ju drivs av Röda korset, och som alltid har fantastiska priser. Det är sällan det är öppet när jag hälsar på, men den här gången lyckedes jag pricka in ett besök. Därifrån gick jag 22 kronor fattigare och med en liten påse i handen vars innehåll ni ser ovan. Det billigaste var Gunilla-krukan från Upsala Ekeby som kostade 2 kronor! Jag har haft en likadan tidigare som gått i kras. Den köpte jag på Stadsmissionen på Kungsholmen för 80 kronor så på något sätt känns det som att jag fick lite upprättelse nu.

Det lite bubbliga och svagt grönfärgade senapsglaset hittade min tvååring till mig så jag kan glatt konstatera att hon redan nu vet vad som gäller! Och är hon så här bra redan nu, hur kommer det då inte vara om några år?

Kaffekopparna som jag misstänker är från 1970-talet är roliga tycker jag. De är engelska, men faten som kom med dem är märkta Bavaria. Jag vet inte hur det ska se ut egentligen, men de passar rätt bra ihop ändå. Kanske vet någon av er läsare hur faten ska se ut, eller har någon mer info om kopparna? Jag ska ha kopparna framme på en hylla i köket eftersom jag tycker de är så himla dekorativa. De är som lite bling bling helt enkelt.

Gefle och Rörstrand

Dagen innan det var dags för BB så besökte jag en tillfällig idrottsloppis här i Älvsjö. Vädret var trist och det kändes som att kommentarerna om min stora mage haglade friskt. "Oj vad imponerande att du är ute och går med den stora magen" typ. Jag tyckte inte loppisen erbjöd så mycket intressant, och med viss tvekan köpte jag koppen ovan i Rörstrands RH-modell med tre fat för 50 kronor. Koppen har nagg och två av faten likaså, men jag var så sugen på att köpa något. Nu ångrar jag mig inte alls, för koppen är underbar som vardagskopp och när man använder en kopp till vardags så tänker man egentligen inte på om det finns ett nagg. Eller jag gör i alla fall inte det. Jag vet dessutom att Benny på Porslinsbloggen söker sådana här fat, så jag tror vi kan idka lite byteshandel här.

På samma loppis trillade jag sen på Gefles Royal-servis i fint bruksskick, och med ca 40 delar för 200 kronor så släpade jag den käckt till bilen. Kanske var det det släpandet som gjorde att jag tolv timmar senare åkte till BB, vem vet! Jag tror att det är Arthur Percys AB modell på servisen och jag måste säga att det är väldigt festligt att duka med den.