Skärvor ger inte alltid lycka

Det har inte varit min vecka riktigt. Fina fynd som jag var så glad över har lika snabbt gått i kras. Bland annat Gabrielvasen som jag visade i förra inlägget. Jag blev bara mer och mer förtjust i den, men ett tu tre så hade min dotter dragit ner den i golvet och den var helt plötsligt i tusen skärvor. Edith brukar inte bry sig om keramiken så jag har väl blivit lite blasé med placeringarna helt enkelt. Trist är det i alla fall. Men inte lärde jag mig något av det misstaget, för några timmar senare så hade nästa stora fynd gått i kras. Det var en stor lampfot som jag ännu inte visat här och nu får ni bara se skärvorna.

Förra måndagen gjorde vi en utflykt till Värmdö och på en loppis i Hemmesta hittade jag en stor lampfot för 175 kronor som jag identifierade som Anna.Lisa Thomsons. Jag blev verkligen superglad över ett så oväntat påträffande. Elen var mycket gammal med tygsladd och jag hade planer på att lämna in den till en lampverkstad då det verkade vara så komplicerat att byta den. Men men, det besväret återstår inte längre.

Ungefär så här såg urnan ut i helt skick

Vasen och lampan var inte ens det första som gått i kras den senaste tiden. Förutom en av mina bästa blomkrukor som jag själv tappade i golvet så hämtade jag ut ett paket med en fruktskål och sex stycken assietter av Anna-Lisa som jag ropat in billigt på Tradera. Fruktskålen hade dock inte klarat frakten så den fick jag inte mycket glädje av heller.

Nu hoppas jag på en bättre vecka för det är verkligen inte roligt när favoriterna går i kras.