Idag recenseras Petter Eklunds Formsagor i DN. Jag håller med Jelena Zetterström om att bilder på föremålen som beskrivs saknas, men det hon kritiserar, att boken är för personlig och saknar källkritik har jag svårt att ta till mig. Jag gillar att boken är personligt hållen och beskriver det trivsamma med porslinet. Den relationen som Eklund lyfter fram är nog den som de flesta av oss har till porslinet och keramiken vi samlar. Det ska vara trivsamt, snyggt och nostalgiskt. Jag kräver inte av den här boken att den ska vara djupanalyserande eller källkritiskt korrekt. Jag tycker att redan titeln anger formen för boken så att säga.
- Posted using BlogPress from my iPhone
jag såg också artikeln i morse, jag blev mest nyfiken på boken, vill läsa den själv.
SvaraRaderaJag blir också nyfiken så det blir nog ett köp efter din beskrivning :)Det är väl det lite mer personliga man oftast saknar i facklitteraturen som ger det lilla extra i en text och beskrivning (mellanrummet som uppstår mellan ord och känsla brukar jag kalla det) Tack!
SvaraRadera